Föreliggande rapport har ett tudelat syfte: Dels att ge en överblick av den forskning som gjorts om stödgrupper för barn till föräldrar med missbruk eller psykisk sjukdom i Sverige. Hur ser stödgruppsverksamheten ut och vad vet vi om dess effekter? Dels att ge exempel på erfarenheter från barngruppverksamhet i kommuner och frivilligorganisationer med fokus på det som identifierats som problem och framgångsfaktorer. Rapporten har skrivits på uppdrag av socialchefsgruppen FoU Nordvästs ägarkommuner och inkluderar därför en översiktlig genomgång av situationen i dessa kommuners barngruppsverksamhet. Sammantaget visar den, något knapphändiga, forskningen på området att stödgrupper för barn som lever i familjer med missbruk eller psykisk sjukdom ger goda resultat. Verksamheten är  uppskattad av både barn och föräldrar och ger positiva förebyggande effekter. Barnens psykiska välbefinnande och känsla av sammanhang (KASAM) ökar och de visar större framtidstro och optimism. Stödgrupper för barn är emellertid en resurskrävande verksamhet och för att den ska blir varaktig och ge önskat resultat behövs utbildade och erfarna ledare, ändamålsenliga möteslokaler samt tillräckligt med avsatt tid för planering och rekryteringsarbete. En annan viktig framgångsfaktor är samarbete mellan kommuner och inom kommuner samt mellan kommuner och andra organisationer.