Flertalet rapporteringar som publicerats under de senaste åren har ur olika aspekter beskrivit
barn- och ungdomsvården samt missbrukarvården. Fokus i rapporteringarna har oftast riktats mot
de vård- och behandlingsinsatser som socialtjänsten erbjuder samt avsaknaden av resultat.
Forskningen om metoder och organisering på socialbidragsområdet har hittills varit ett relativt
eftersatt område i Sverige (Billquist & Dellgran 2003). Litteraturen som mer direkt behandlar
arbetssätt, metodutveckling eller professionalisering på området är begränsad. Större empiriska
studier (inte minst av utvärderande karaktär) lyser med några få undantag med sin frånvaro.
Mycket få avhandlingar har berört specifika frågor kring socialbidragsarbetets organisering och
metoder medan väsentligt fler har behandlat socialbidragstagandet, dess struktur och utveckling,
ofta med socialpolitiska förtecken (Dellgran & Höjer 2000). Ett undantag utgörs av Ingrid
Bybergs (2002) avhandling som jämför socialbidragsarbetets organisationsformer och upplägg i
olika kommuner. Byberg fokuserar dock inte på specifika utrednings- eller rehabiliteringsinsatser
för långtidsberoende bidragstagare. (Det möjligas konst – om ekonomiskt bistånd, utredning och
rehabilitering, Peter Dellgran m fl , FoU-rapport 2005:4)