I Sverige bevittnar uppskattningsvis mellan 100 000 och 200 000 barn våld i hemmet. Dessa
barn har också ofta själva utsatts för våld. Barn som bevittnar våld i hemmet hamnar i
flerdubbla konfliktfält. Dels är de i rättslig mening både offer och vittnen. Samtidigt är de
individuella hjälpbehoven hos barn som bevittnat våld i hemmet många gånger vare sig
synliggjorda eller klargjorda.
Nationellt sett har flera verksamheter avsedda att stödja barn som bevittnat våld startat och
olika arbetsmodeller utvecklats. Utgångspunkten för Solängens utvecklingsprojekt i
Upplands-Bro kommun var att pröva en sådan, Trappan-modellen, för att sedan införliva
arbetssättet i den ordinarie verksamheten efter projektets slut. Samtliga familjebehandlare i
behandlingsteamet medverkade därför i utvecklingsprojektet, som gavs namnet ”Blomman”.
Målgruppen är barn upp till och med 12 år i familjer där det förekommit våld, deras föräldrar
samt barnens nätverk.
FoU-Nordväst har utvärderat projektet. I föreliggande arbete undersöks om olika
samarbetspartners till Solängens behandlingsgrupp i Upplands-Bro efter ett års projekttid
känner till och vänder sig till Solängens behandlingsteam samt hur samarbetet ser ut. Vidare
studeras vad kontakten med Blomman betytt för ett par mammor och deras barn.
För genomgång av forsknings- och kunskapsläget samt datainsamling har fil mag Martina Lif
Uddenfeldt svarat. För datasammanställning, vidare kunskapsfördjupning och analys av de
teoretiska kapitlen svarar socialpedagog Maria Gladh. Ann Palm svarar för design samt
övergripande ansvar för rapporten.
Sollentuna i september 2008